Godmorgon!
Jag tänkte prata om någonting som jag blivit rätt så irriterad över den senaste tiden och det är bristen på förståelse när det kommer till vad jag har valt att göra med mitt utseende och då menar jag framförallt när det kommer till bröstkorrigeringen som jag berättat om att jag ska göra nu i mars.
Det är min kropp, det är jag som lever i den, så då är det väl ändå mitt val att göra vad jag vill med den?
Det är jag som ser mig själv varje dag och jag som ska må bra i min egen kropp, ingen annan. Så när folk då påpekar att det är fel av mig att göra en bröstkorrigering, göra ansiktsbehandlingar eller fixa läpparna så blir jag inte ledsen eller arg, utan bara väldigt trött. Varför kan vi inte bara glädjas åt varandra när vi beslutat att göra något som ska få oss att må bra? Åter igen kan jag känna påhopp från kvinnor som inte verkar vilja andra väl. Detta tycker jag är fruktansvärt och inte alls kul. Beror det på brist av förståelse eller är det kanske bara ren avundsjuka? Kan vi kvinnor inte bara vara glada för varandras skull, peppa varandra och stötta? Att jag faktiskt har möjlighet att kunna finansiera min operation och att jag sedan har möjligheten att korrigera någonting som jag mår dåligt över är väl någonting man borde glädjas åt och inte irritera sig över? (och nej, vi behöver inte ta upp lån för att jag ska opereras som många av er tror. detta är pengar vi har och som vi väljer att lägga på detta)
Att vi alla har olika åsikter är en sak, men att uttrycka sig negativt eller påhoppande när jag har öppnat upp sig själv och delat med mig om en så intim sak som att jag har komplex över mina bröst tycker jag är ledsamt och väldigt trist.
Jag personligen gör inte detta för någon annan än mig själv och jag är trött på att behöva förklara mig. Min blogg är en dagbok och det är här jag skriver av mig, öppnar upp dörren till mitt hem och delar med mig och bjuder på mig själv. Jag är jätteglad att ni är så många som följer mig och mitt liv och tacksam över er som är snälla och vill mig väl. Ni andra som inte gillar mig och skriver elaka saker, varför läser ni egentligen? Vad är det som gör att ni dagligen sätter er och läser, irriterar er över mig och kommenterar och mailar elaka saker? Det är skumt och någonting jag har väldigt svårt att förstå. Men jag hoppas att ni är medvetna om att ni inte är anonyma och att jag faktiskt till och med kan ta reda på vart ni bor. Så tänk en extra gång innan ni bestämmer er för att skriva något elakt och dumt till mig eller någon annan på nätet.
Jag kommer fortsätta att vara den jag är och jag kommer fortsätta att berätta om allt som sker i mitt liv framöver också. Och när det kommer till skönhet och min kropp så kommer jag fortsätta att göra vad jag kan för att förbättra mitt utseende och välmående så att jag mår bra med den jag är både fysiskt och psykiskt. Laserbehandlingar på ärren i ansiktet, kanske en filler här och där och sen självklart bröstkorrigeringen som jag ska genomgå i mars. Jag är så glad över att jag äntligen fått tillbaka min kropp efter två graviditeter och flera månaders amning. Nu är min kropp min egen igen och jag kan äntligen träna hur mycket jag vill, äta vad jag vill och göra vad jag vill! Visst kommer skönhet inifrån, men det skadar ju inte att piffa till lite på utsidan också! 😉
Jag vill vara stolt över mig själv och livet är för kort för att gå och känna sig obekväm med en sån liten sak som sina tuttar. Går det att fixa till så man blir nöjd så gör jag det. Sen kan jag gå runt stolt, nöjd och glad och behöver aldrig tänka på det igen! 😉
0 svar
Bra skrivet och håller med dig fullt ut, har träffat allt för många som är så. Har själv funderat på att opererat brösten, jag vill för de försvann när jag gick ner 53kg och är inte alls nöjd. Men alla har sin åsikt om det (du är 40år varför? acceptera istället) de handlar inte om det utan jag mår dåligt och vill inte ens visa mig för sambon.. Sen har man ju rätt att skriva hur man själv tycker, men att skriva elaka saker eller kränker någon annan då har det gått för långt…Kram
Bra skrivet och håller med dig fullt ut, har träffat allt för många som är så. Har själv funderat på att opererat brösten, jag vill för de försvann när jag gick ner 53kg och är inte alls nöjd. Men alla har sin åsikt om det (du är 40år varför? acceptera istället) de handlar inte om det utan jag mår dåligt och vill inte ens visa mig för sambon.. Sen har man ju rätt att skriva hur man själv tycker, men att skriva elaka saker eller kränker någon annan då har det gått för långt…Kram
Jag är inte en sådan som bryr sig så mkt om vad andra gör när det gäller sådant. Däremot vill jag poängtera att jag inte tror att det handlar så mkt om avundsjuka (när det gäller renodlat hat däremot, då är det nog avundsjuka) när folk blir upprörda över din bröstförstoring, läppföstroring osv.Jag tror det handlar om ideal. Du faller liksom offer för ett sådant och bidrar till att andra, vars kropp inte är ett ideal, känner ångest över detta, när du ändrar din kropp. Jag som fruktansvärt rak tjej utan varken så värst mycket höfter eller bröst känner ju ständigt den pressen. Vad tycker andra? Tycker de att jag är fulare? Jag tycker ju att jag är fulare än de kvinnorna med former så då tkr väl andra det om mig med?Överallt hyllas antingen dundersmala kvinnor eller jättekurviga. Ingenstans har jag någonsin sett att någon talat väl gentemot en rak kvinna som är normalviktig.. För det är ju inte ens kvinnligt… eller?Det är här PROBLEMATIKEN ligger. Det är hemskt att jag och så många andra ska behöva känna så om våra kroppar bara för att ett visst ideal råder. Det är hemskt att vi får för oss att vi, i dem, är fulare än andra enbart på grund av idealet.Det är hemskt att vissa tycker så illa om sina kroppar att de väljer att ändra dem trots att kropparna fyller sin funktion. För när de här människorna gör det visar de samtidigt för andra (med liknande kroppar) att det är dåligt att se ut så och dessutom, om alla har fina kurvor, känner man sig ensam i sin “platthet”.Det är hemskt att vi ska känna att vi inte duger.Det är därför det är ett sådant känsligt ämne. Det är så kluvet.Vissa tycker:”Amen stå upp för dig själv och andra – ni är lika fina oavsett vad idealen säger så behandla er själva som det.”Men riktigt så enkelt är det ju inte. För även om man egentligen vet det så kommer man inte känna så sålänge idealet råder.Och då är det ju en ganska befogad handling att göra något åt det? Så man får känna sig fin för man lever ju ändå bara en gång?Fas
Jag är inte en sådan som bryr sig så mkt om vad andra gör när det gäller sådant. Däremot vill jag poängtera att jag inte tror att det handlar så mkt om avundsjuka (när det gäller renodlat hat däremot, då är det nog avundsjuka) när folk blir upprörda över din bröstförstoring, läppföstroring osv.Jag tror det handlar om ideal. Du faller liksom offer för ett sådant och bidrar till att andra, vars kropp inte är ett ideal, känner ångest över detta, när du ändrar din kropp. Jag som fruktansvärt rak tjej utan varken så värst mycket höfter eller bröst känner ju ständigt den pressen. Vad tycker andra? Tycker de att jag är fulare? Jag tycker ju att jag är fulare än de kvinnorna med former så då tkr väl andra det om mig med?Överallt hyllas antingen dundersmala kvinnor eller jättekurviga. Ingenstans har jag någonsin sett att någon talat väl gentemot en rak kvinna som är normalviktig.. För det är ju inte ens kvinnligt… eller?Det är här PROBLEMATIKEN ligger. Det är hemskt att jag och så många andra ska behöva känna så om våra kroppar bara för att ett visst ideal råder. Det är hemskt att vi får för oss att vi, i dem, är fulare än andra enbart på grund av idealet.Det är hemskt att vissa tycker så illa om sina kroppar att de väljer att ändra dem trots att kropparna fyller sin funktion. För när de här människorna gör det visar de samtidigt för andra (med liknande kroppar) att det är dåligt att se ut så och dessutom, om alla har fina kurvor, känner man sig ensam i sin “platthet”.Det är hemskt att vi ska känna att vi inte duger.Det är därför det är ett sådant känsligt ämne. Det är så kluvet.Vissa tycker:”Amen stå upp för dig själv och andra – ni är lika fina oavsett vad idealen säger så behandla er själva som det.”Men riktigt så enkelt är det ju inte. För även om man egentligen vet det så kommer man inte känna så sålänge idealet råder.Och då är det ju en ganska befogad handling att göra något åt det? Så man får känna sig fin för man lever ju ändå bara en gång?Fas
Jag är inte en sådan som bryr sig så mkt om vad andra gör när det gäller sådant. Däremot vill jag poängtera att jag inte tror att det handlar så mkt om avundsjuka (när det gäller renodlat hat däremot, då är det nog avundsjuka) när folk blir upprörda över din bröstförstoring, läppföstroring osv.Jag tror det handlar om ideal. Du faller liksom offer för ett sådant och bidrar till att andra, vars kropp inte är ett ideal, känner ångest över detta, när du ändrar din kropp. Jag som fruktansvärt rak tjej utan varken så värst mycket höfter eller bröst känner ju ständigt den pressen. Vad tycker andra? Tycker de att jag är fulare? Jag tycker ju att jag är fulare än de kvinnorna med former så då tkr väl andra det om mig med?Överallt hyllas antingen dundersmala kvinnor eller jättekurviga. Ingenstans har jag någonsin sett att någon talat väl gentemot en rak kvinna som är normalviktig.. För det är ju inte ens kvinnligt… eller?Det är här PROBLEMATIKEN ligger. Det är hemskt att jag och så många andra ska behöva känna så om våra kroppar bara för att ett visst ideal råder. Det är hemskt att vi får för oss att vi, i dem, är fulare än andra enbart på grund av idealet.Det är hemskt att vissa tycker så illa om sina kroppar att de väljer att ändra dem trots att kropparna fyller sin funktion. För när de här människorna gör det visar de samtidigt för andra (med liknande kroppar) att det är dåligt att se ut så och dessutom, om alla har fina kurvor, känner man sig ensam i sin “platthet”.Det är hemskt att vi ska känna att vi inte duger.Det är därför det är ett sådant känsligt ämne. Det är så kluvet.Vissa tycker:”Amen stå upp för dig själv och andra – ni är lika fina oavsett vad idealen säger så behandla er själva som det.”Men riktigt så enkelt är det ju inte. För även om man egentligen vet det så kommer man inte känna så sålänge idealet råder.Och då är det ju en ganska befogad handling att göra något åt det? Så man får känna sig fin för man lever ju ändå bara en gång?Fas
Jag är inte en sådan som bryr sig så mkt om vad andra gör när det gäller sådant. Däremot vill jag poängtera att jag inte tror att det handlar så mkt om avundsjuka (när det gäller renodlat hat däremot, då är det nog avundsjuka) när folk blir upprörda över din bröstförstoring, läppföstroring osv.Jag tror det handlar om ideal. Du faller liksom offer för ett sådant och bidrar till att andra, vars kropp inte är ett ideal, känner ångest över detta, när du ändrar din kropp. Jag som fruktansvärt rak tjej utan varken så värst mycket höfter eller bröst känner ju ständigt den pressen. Vad tycker andra? Tycker de att jag är fulare? Jag tycker ju att jag är fulare än de kvinnorna med former så då tkr väl andra det om mig med?Överallt hyllas antingen dundersmala kvinnor eller jättekurviga. Ingenstans har jag någonsin sett att någon talat väl gentemot en rak kvinna som är normalviktig.. För det är ju inte ens kvinnligt… eller?Det är här PROBLEMATIKEN ligger. Det är hemskt att jag och så många andra ska behöva känna så om våra kroppar bara för att ett visst ideal råder. Det är hemskt att vi får för oss att vi, i dem, är fulare än andra enbart på grund av idealet.Det är hemskt att vissa tycker så illa om sina kroppar att de väljer att ändra dem trots att kropparna fyller sin funktion. För när de här människorna gör det visar de samtidigt för andra (med liknande kroppar) att det är dåligt att se ut så och dessutom, om alla har fina kurvor, känner man sig ensam i sin “platthet”.Det är hemskt att vi ska känna att vi inte duger.Det är därför det är ett sådant känsligt ämne. Det är så kluvet.Vissa tycker:”Amen stå upp för dig själv och andra – ni är lika fina oavsett vad idealen säger så behandla er själva som det.”Men riktigt så enkelt är det ju inte. För även om man egentligen vet det så kommer man inte känna så sålänge idealet råder.Och då är det ju en ganska befogad handling att göra något åt det? Så man får känna sig fin för man lever ju ändå bara en gång?Fas
Jag är inte en sådan som bryr sig så mkt om vad andra gör när det gäller sådant. Däremot vill jag poängtera att jag inte tror att det handlar så mkt om avundsjuka (när det gäller renodlat hat däremot, då är det nog avundsjuka) när folk blir upprörda över din bröstförstoring, läppföstroring osv.Jag tror det handlar om ideal. Du faller liksom offer för ett sådant och bidrar till att andra, vars kropp inte är ett ideal, känner ångest över detta, när du ändrar din kropp. Jag som fruktansvärt rak tjej utan varken så värst mycket höfter eller bröst känner ju ständigt den pressen. Vad tycker andra? Tycker de att jag är fulare? Jag tycker ju att jag är fulare än de kvinnorna med former så då tkr väl andra det om mig med?Överallt hyllas antingen dundersmala kvinnor eller jättekurviga. Ingenstans har jag någonsin sett att någon talat väl gentemot en rak kvinna som är normalviktig.. För det är ju inte ens kvinnligt… eller?Det är här PROBLEMATIKEN ligger. Det är hemskt att jag och så många andra ska behöva känna så om våra kroppar bara för att ett visst ideal råder. Det är hemskt att vi får för oss att vi, i dem, är fulare än andra enbart på grund av idealet.Det är hemskt att vissa tycker så illa om sina kroppar att de väljer att ändra dem trots att kropparna fyller sin funktion. För när de här människorna gör det visar de samtidigt för andra (med liknande kroppar) att det är dåligt att se ut så och dessutom, om alla har fina kurvor, känner man sig ensam i sin “platthet”.Det är hemskt att vi ska känna att vi inte duger.Det är därför det är ett sådant känsligt ämne. Det är så kluvet.Vissa tycker:”Amen stå upp för dig själv och andra – ni är lika fina oavsett vad idealen säger så behandla er själva som det.”Men riktigt så enkelt är det ju inte. För även om man egentligen vet det så kommer man inte känna så sålänge idealet råder.Och då är det ju en ganska befogad handling att göra något åt det? Så man får känna sig fin för man lever ju ändå bara en gång?Fas
Jag är inte en sådan som bryr sig så mkt om vad andra gör när det gäller sådant. Däremot vill jag poängtera att jag inte tror att det handlar så mkt om avundsjuka (när det gäller renodlat hat däremot, då är det nog avundsjuka) när folk blir upprörda över din bröstförstoring, läppföstroring osv.Jag tror det handlar om ideal. Du faller liksom offer för ett sådant och bidrar till att andra, vars kropp inte är ett ideal, känner ångest över detta, när du ändrar din kropp. Jag som fruktansvärt rak tjej utan varken så värst mycket höfter eller bröst känner ju ständigt den pressen. Vad tycker andra? Tycker de att jag är fulare? Jag tycker ju att jag är fulare än de kvinnorna med former så då tkr väl andra det om mig med?Överallt hyllas antingen dundersmala kvinnor eller jättekurviga. Ingenstans har jag någonsin sett att någon talat väl gentemot en rak kvinna som är normalviktig.. För det är ju inte ens kvinnligt… eller?Det är här PROBLEMATIKEN ligger. Det är hemskt att jag och så många andra ska behöva känna så om våra kroppar bara för att ett visst ideal råder. Det är hemskt att vi får för oss att vi, i dem, är fulare än andra enbart på grund av idealet.Det är hemskt att vissa tycker så illa om sina kroppar att de väljer att ändra dem trots att kropparna fyller sin funktion. För när de här människorna gör det visar de samtidigt för andra (med liknande kroppar) att det är dåligt att se ut så och dessutom, om alla har fina kurvor, känner man sig ensam i sin “platthet”.Det är hemskt att vi ska känna att vi inte duger.Det är därför det är ett sådant känsligt ämne. Det är så kluvet.Vissa tycker:”Amen stå upp för dig själv och andra – ni är lika fina oavsett vad idealen säger så behandla er själva som det.”Men riktigt så enkelt är det ju inte. För även om man egentligen vet det så kommer man inte känna så sålänge idealet råder.Och då är det ju en ganska befogad handling att göra något åt det? Så man får känna sig fin för man lever ju ändå bara en gång?Fas